4 - 2

Ett mer taggat gäng åkte till uppförbackarnas stad denna onsdagkväll, stämningen i omklädningsrummet var positiv och alla kändes redo för dagens uppgift. Laget kändes fokuserat under uppvärmningen samtidigt som humöret var på topp. Efter tjugofem spelade minuter var matchen jämn. Chanser åt bägge håll och Ellen hade fått göra ett par fantastiska räddningar. Vi hittade varandra bättre och låg närmare i markering än i tidigare matcher.

När klockan visar att vi spelat tjugonio minuter kommer matchens första mål. Tyvärr är det inte vi gäster som får jubla, utan istället Ulricehamn. De får dessutom jubla strax därefter också när vi tappar markering och de enkelt kan sätta 2-0. I detta läge kom oron, skulle det sluta som de två tidigare matcherna? Hänger vi med huvuderna nu och slutar kämpa? Att svaret på dessa frågor blev nej visar på en annan inställning än vid de två tidigare matcherna. Vi fortsatte kämpa, mittfältet började vinna bollar igen och strax innan halvtidsvilan sätter Linkan 2-1, ett reduceringsmål så viktigt strax före paus.

Nio minuter in i den andra halvleken gör Linkan, sätt till matchbilden väldigt rättvist, 2-2. En kvittering som står sig till den sjuttiosjunde matchminuten, då Ulricehamn åter tar ledningen för att fem minuter senare utöka sin ledning och fastställa slutresultatet 4-2. Ett resultat som i mina ögon inte riktigt speglar matchbilden. Hade vi haft lite mer skärpa i avsluten och fokuserat på nätet kunde vi inkasserat våra första division-2-poäng denna onsdagkväll.

Vi gör helt klart vår bästa match för säsongen. Samtliga spelare tar jobbet. Vi hjälps åt bättre än tidigare och visar att vi kan spela boll. Emma Eriksson får av juryn på plats en t-shirt med texten "Matchens lirare", en t-shirt hon förtjänar. Även Ellen gör en riktigt stabil insats i målet och visar orädsla vid många frilägen och kontringar.